Blog Image

Banging my head against the wall

Kom dansa en virvlande dans

Den svenska delen Posted on Mon, September 10, 2012 18:47:12

Om jag inte mött dig

hade jag varit tillfreds

Nu brinner febern i min kropp

av lust till dig

Kom tämj den lågan

du antänt i mig

Kom se längtan i mina ögon

och ge dig hän

Kom dansa en virvlande dans

och låt yran styra din steg

Kom i min famn

och vila därvid

stilla och omhuldad



I dina ögon

Den svenska delen Posted on Mon, September 10, 2012 18:44:10

Jag kan ännu känna din omfamning

Din värme omsluter mig fast du inte längre är hos mig

I dina ögon ser jag Universums oändlighet

I de vill jag förlora mig

Sväva,

viktlös och omfamnad

Jag har förlorat all vett och sans

Ta mig i din famn igen,

stilla min undran med en kyss



Muserna i mitt liv

Den svenska delen Posted on Fri, February 24, 2012 16:08:23

Muserna i mitt liv

Vill gärna berätta om mina muser……mina inspirationskällor i mitt liv

Bland de har vi ett gäng härliga, underbara kvinnor….några är vänner andra är offentliga personer…

Vi kan börja med Johanna, hon är min vän, min själsliga syster, min rådgivare och min äldsta dotters gudmor…..på spanska finns ett speciellt ord för vad hon blir till mig som gudmor åt mitt barn…..hon blir min ”comadre”…..ibland kan det ha en dålig klang då ordet får betydelsen ”skvallertant” typ judiska uttrycket ”yenta”

http://www.nimade.info/sprak/2010/12/Vad-ar-en-Yenta.html

Hur som helst så är hon en ”medmoder” och trots att hon själv inte har några barn är hon min bästa rådgivare när det gäller barnuppfostran….hon är ”a natural” som man säger på engelska….hon förstår barn men viktigast av allt, hon kan förmedla sin vishet och kunskap på ett sånt sätt att jag aldrig har känt mig överkörd eller kränkt av henne……jag älskar henne….det är tack vare henne mina barn inte är mer ”förstörda” av mig än vad de är…..hon var den enda som till slut förstod att något inte stod rätt till med mig när min Olivia hade fötts….jag fick en postnatal depression och ingen annan än hon tydde tecknen…..jag var en hejare på att ljuga och dölja hur jag verkligen mådde….och jag känner sån tacksamhet för att hon vågade ställa mig mot väggen…..fast hon konfronterade aldrig mig utan istället såg hon till att vara hos mig och finnas där för mig tills jag kommit ur depressionen.

Till Johanna har jag alltid kunnat lämna mina barn utan några som helst betänkligheter…..hon har känts som en förlängning av mig….jag vet att de är i goda händer….så jag har aldrig ringt henne för att kolla hur det är med barnen….och det är en sån skön känsla att kunna ha det förtroendet för en människa….att låta henne ha de dyrbaraste dyrgriparna i mitt liv….mina ögonstenar…..

Tack min underbara Juanita!! (hennes mexikanska smeknamn)

Anna. Min ängel på jorden.

Den kvinnans tro är det starkaste jag vet. Jag brukar säga till henne att om hon nånsin tappar sin tro kommer jag vara förlorad. Hon är så säker och trygg i sin tro och jag avundas henne (på det positiva sättet) det. Jag önskar jag också kunde känna den förvissningen och övertygelsen en enda gång i mitt liv……oss emellan tror jag att jag är nåt på spåret nu….men vi låter det vara osagt ännu ett tag.

Anna är också min själsliga syster…..hon finns ALLTID där för mig och hon tar ALLTID mitt parti i vilken fråga det än är….och det känns så skönt att ha en sån partisk vän…..för det behöver man också ska jag säga….att prata med Anna är alltid så skönt för jag får bekräftelse och förståelse för alla mina tillkortakommanden….jag känner mig villkorslöst älskad när jag är med Anna, vare sig det är fysiskt eller andligt…hon inspirerar mig till att tro….tro på att det finns ett högre väsen som leder oss….som hjälper oss om vi bara vågar hänge oss….(vilket jag har otroligt svårt för) men Anna tillåter mig att ana hur det kan vara och kännas….och jag blir som sagt lite ”avis” men jag älskar henne så det är inte så att är missunnsam….hon är min klippa…

Tack Anna för all din kärlek!!

En annan underbar kvinna i mitt liv är Camilla…..henne sände Universum till mig via Arbetsförmedlingen, hör och häpna!!! smiley

Jag valde hennes coaching framför alla andra som erbjöds mig den dagen jag skrev in mig som arbetssökande……jag minns exakt första gången jag hörde hennes röst.

Vi bodde i en lägenhet i Garda på den tiden och jag stod i vårt matrum och ringde, lite nervös var jag, som alltid när jag måste ringa någon jag inte känner…..jag kom till en telefonsvarare och rösten där bad mig lämna mina uppgifter så att personen (Camilla alltså, men det uppfattade jag inte då) kunde återkomma till mig. Jag gjorde som jag blivit uppmanad och minns så väl att redan då kändes det bra…..för hon lät som hon kom från Norrland…. smiley

Och så bra det blev!!! 12 tillfällen fick jag via AF och jag såg alltid fram emot våra möten….jag kände redan under vår första session att jag skulle vilja ha kvar henne som vän när vårt kotrakt löpt ut…..och att jag hoppades hon skulle vilja vara min vän….för jag tyckte så oerhört mycket om henne från första stund!

Och till min lycka så ville hon det lika mycket som jag!!!

Camilla är den mest inspirerande person jag känner…..jag skulle kunna gå kurs efter kurs efter kurs hos henne….samma eller nya, spelar ingen roll…..jag suger åt mig som en svamp när hon pratar….hon gör sig förstådd och hon når ut till mig som ingen annan…..jag vet att under en av kurserna så kom jag till insikt om vilken positiv påverkan den kvinna har för gruppen hon leder….i den första gruppen jag var med i som hon ledde var vi 13 st kvinnor och i ärlighetens namn var jag lite skeptisk till hur det skulle gå…..men den upplevelsen bär jag ännu med mig….en varm, omtänksam givande grupp….några av tjejerna har jag ännu kontakt med och en har jag blivit god vän med…..

När jag nästa gång ingick i en grupp i Camillas ledning tänkte jag att: ”Aldrig att det kommer att bli samma känsla i den här gruppen” så jag gick in i den utan att ha så många förväntningar utan var öppen för en ny konstellation och framför allt inte jämföra för då skulle jag bli besviken…..döm om min förvåning när det visade sig att även den här gruppen blev en varm, omtänksam givande grupp!! Och nästa grupp också!!!

Tack Camilla för att du lärt mig att inte frukta, utan istället, acceptera eller kanske till och med att älska förändring!!

Nu över till en mer offentlig person, som jag, ärligt talat, inte vet så jättemycket om egentligen. Inte mer än det jag kunnat läsa i pressen…..Ma Oftedal…..

Via en mycket kär vän har jag fått ta del av en skrivelse Ma la ut på Facebook angående sin skilsmässa från kyrkan.

Jag hörde talas om Ma, först när hon blev präst och sen när hon hamnade i blåsväder för att hon gått ut offentligt och sagt sig gilla (nu vet jag inte exakt om hon sa det eller vad hon sa men ni kanske förstår vad jag menar när jag skriver så) New Age, healing mm

Då tänkte jag att: ”Wow! Modigt av henne som präst och dessutom kvinnlig sådan!”

Kontroversiellt som heter duga! Det fick mig att beundra henne….hon vågade gå utanför den berömda lådan smiley

Att hon skrivit bok/böcker vet jag om men jag har aldrig läst någon, tyvärr…men så nu när jag läste det hon skrev kände jag att jag bara måste skriva till henne och delge henne vilken beundran hon väckt hos mig och inspiration. Att jag ansåg henne vara stark, modig och sann mot sig själv. En verkig förebild, inte bara för kvinnor utan för mänskligheten……och vet ni vad? Hon skrev tillbaka! Hon tackade mig för mina ord och sa att jag rört henne…..Vad glad jag blev! Inte hade jag förväntat mig ett svar, naj……

Tack Ma, för att du vågar stå i din sanning inför oss och för att du visar oss vägen!!

Maria är min skrivarmusa….och tankemusa (ja, jag vet, nån sån finns ju inte men i alla fall)

Henne har jag på FB men jag har också träffat henne IRL när hon bodde på Gotland förut….hon skriver så mycket finurligheter, klurigheter och ”fundereringar” och dessa sätter igång så många tankeprocesser hos mig…..hon ställer kluriga frågor kring ord, känslor, ärketyper, tankeställningar, fördomar mm mm……ibland ger jag mig in i debatten och delger….ibland nöjer jag mig med att läsa övrigas inlägg och tar till mig det som jag kan ta till mig och formulerar egna tankar kring temat baserat på insikter eller motsatser…..Marias logg är en fröjd att frossa i när man varit borta från FB ett tag…..det händer så mycket där varje dag! Hon är en sån härlig, öppen, varm, genomskinlig kvinna med mycket humor och självdistans…..när hon lägger ut sina frågeställningar triggar hon min skrivarlusta….jag får ju då en himla massa tankar kring hennes för stunden heta ämne och debatt och sedan kan jag själv spinna vidare över på nya ämnen som jag känner mycket för och gärna vill skriva om…men som jag kanske inte kommer till skott med att skriva om i alla fall….men hon inspirerar mig dock ALLTID… smiley

Tack fina, vackra Maria, för dina underfundigheter!!

Jag tror jag stannar där för den här gången…….det finns så många fler jag vill skriva om….men jag vill göra dem rättvisa i mina texter….så jag får ruva på dem ett litet tag till innan jag släpper ut dem till er

Tjillevippen!! smiley



Höst

Den svenska delen Posted on Tue, September 27, 2011 11:33:35

Så var det höst……………….

En gång i tiden avskydde jag hösten…..usch och fy och blä, tyckte jag. Kallt, grått, blött, trist. Så uppfattade jag denna årstid…….sen var det en klok vän till mig som föklarade att hösten stod för förändring……och jag hade MYCKET svårt för förändring när jag var yngre…..jag ville att allt ALLTID skulle vara som det alltid varit……Efter att jag fått veta vad hösten stod för började jag sakta förändra mitt sätt att se på det……och idag älskar jag hösten med dess vackra underbara färger, friska luft, fantastiska ljus……..mmmmmmmmmmmm………….och jag är inte lika rädd för förändring smiley

En annan klok kvinna lärde mig att “Det enda som är konstant är förändring” ~Herakleitos~ och det ger mig idag en trygghet att veta att det ÄR så…….efter ett år som arbetssökande och en tuff vår efter ett tungt besked angående min pappas sjukdom, känner jag mig nästan lite “förändringsfixerad”…….så pass att det kanske kan gå överstyr…..tur för mig hade jag en ny chans att möta en grupp underbara, vackra, varma kvinnor och begrunda detta med förändring……jag känner mig mer inspirerad än på länge och livet ter sig tämligen ljust mitt i allt elände…….

Angående min pappas sjukdom, så fick vi i april beskedet att de inte tänkte ge honom mer cellgiftsbehandling då de ansåg att de inte kunde göra mer…..detta fick mig att tappa fotfästet…..”I never saw it coming” som de säger i filmerna…..jag blev helt tagen på sängen…..det såg ju så bra ut hela hösten och vintern!!! Sen detta!!! Vad var det som hade hänt??? Varför??? Jag gick som i ett töcken…..gjorde det absolut minsta möjliga som krävdes av mig…..tack vare vår nya valp hade jag en anledning att gå upp på morgnarna……och så mina flickor förstås…..men utan hunden hade jag nog gått i säng igen när barnen åkt till skolan…..nu var jag tvungen att gå ut flera gånger om dagen, även om det var för korta stunder……det är tack vare voffs som jag överlevt……sommaren kändes det som om jag satt mig själv och mitt liv på “paus”…..jag höll andan…..vågade inte ta nåt livsavgörande beslut för jag var livrädd för att min pappa skulle gå bort mitt i alltihop……mot slutet av sommaren kunde jag börja prata om det…..tack och lov!! I och med det, släppte skräcken sitt grepp om mig och jag kunde så sakteliga börja andas igen och känna att jag faktiskt kunde leva mitt liv trots pappas situation…..jag har fått ny vind i seglen och även om det inte går i 180 så känner jag att jag är “på väg” igen…YAY!!!

Tack alla underbara människor i mitt liv!!! Tack för att ni lyssnar, stöttar, uppmuntrar, förstår, tröstar, peppar och inspirerar mig!!!

Nu ska jag straxt ut och gå en härlig höstpromenad med voffs och bara vara i nuet….låta tankarna vandra och rensa i mitt inre kaos.

Tjingeling!



Saknad

Den svenska delen Posted on Tue, March 01, 2011 23:10:52

Tänk så mycket man kan sakna……våren och solen, på vintern…..snön o de levande ljusen, på sommaren……barnens skratt när det inte är hemma……ens eget skratt…..ohämmad o vild….som i tonåren……vad gör man av all denna saknad???

Man kan sakna platser….jag saknade Mexico så oerhört mycket under alla år jag bodde på fastlandet…..men inte alls sen jag flyttade till Gotland….märklig företeelse…..hmmmm

Däremot saknar jag ALLTID stranden när jag inte befinner mig på den….o havet när jag inte sett det på länge…..som nu….jag är så sällan i Visby numera…..då såg jag havet varje dag….nu har det inte hänt på länge…..

På mina lunchpromenader brukade jag tänka hur lyckligt lottad jag är att få bo på en ö, så att det aldrig var långt till havet……så härligt att får känna havsdoften tidigt på morgonen….mitt på dan och på kvällen….att få njuta av en enastående solnedgång när man skulle åka hem…..en ”fristad” mellan alla måsten…..så underbart det var……och är….jag bor ju ännu kvar på den mest underbara ön…..(näst efter Hawaii-öarna förstås) i världen…..ändå är det emellanåt så förbannat….svårt att ta sig till vattnet…..inte på sommaren dock…..

Tillbringade många underbara dagar på stranden förra året……mmmmmm…..minnen……ja, så var vi tillbaks till början….saknad….minnen…..inte riktigt samma, nä jag vet….men på samma spår liksom, eller hur??

Just nu saknar jag motivation…..men jag har inspiration…..idag har jag bakat 4 satser morotskaka!!!! Hahahahaha…..jag rev 4 morötter o tänkte se vad det räckte till….så det blev två satser morotsmuffins, en morotskaka och en glutenfri sådan……den glutenfria blev inte så lyckad då det mesta av smeten rann över i ugnen….men skam den som ger sig……ska prova en gång till inom en snar framtid…..just nu står 4 limpor solrosbröd i ugnen…..mmmmm….att baka är att skapa i min bok…..jag är kreativ o avslappnad när jag bakar…..

Nu väntar en grötmiddag…..mmmm…..det gäller att göra det enkelt för sig också, eller hur?

På återseende/skrivande……

Tjillevippen!

Det har gått veckor sen jag skrev det ovanstående!!! Det skrev jag den 8:e februari idag är det den 1:a mars!!!!!

Under dessa veckor har jag kommit fram till varför jag haft skrivkramp……min främsta musa har varit frånvarande…..märkligt hur vissa människor kan trigga oss på ett eller annat sätt…..ännu en form av saknad…..ännu en person att sakna…..

När jag inte förmått att skriva fattade jag inte vad det var för fel….inte förrän HON dök upp i mitt nätverk igen fattade jag…..HON inspirerar mig att skriva om allt och inget….att sätta mina tankar på pränt….HON skriver så vackert, finurligt och inspirerande själv…..varje dag….flera gånger om dan….och HON får så mycket respons….det är alltid så härligt att se vad HON har att komma med varje dag….o läsa vad hennes vänner tycker o tänker…..jag beskrev känslan jag får inför att läsa hennes senaste inlägg med känslan jag hade som barn och till viss del ännu har som vuxen inför julaftonsnatten…..Då vi firar jul natten mellan 24:e och 25:e i Mexico så är det den tiden på dygnet som ger mig pirr i magen….och att vakna den 25:e och rusa till fönstret för att se vad Santa Claus kommit med…..den känslan av förväntan känner jag inför hennes inlägg……som en liten julklapp….något att längta efter och se fram emot när man går till sängs….TACK DU VACKRA FÖR DINA UNDERBARA INLÄGG!

Egentligen saknar jag inget…..inte materiellt i alla fall….jag har tak över huvudet….mat i magen….kläder på kroppen…skor på fötterna….det är varmt i huset….så på det planet är allt frid o fröjd….eller ja….inte kris…..

Jag saknar en inkomstbringande sysselsättning med mål och mening…..jag saknar kollegor….saknar någonstans att vara och kanske t o m vara behövd där emellanåt…..saknar att lära mig nåt nytt……pirret och nervositeten av att vara ”den nya”……

Men det går ingen nöd på mig….inte än….jag måste bara bestämma mig för vad jag vill syssla med…..känns som att jag har så många val och jag är rädd för att göra fel val…..att ta beslut har inte varit min starka sida alla gånger…..så rädd att jag ska ångra mig längre fram….den delen av mig, den försiktiga, är så stark…..den skulle jag vilja sakna nån gång…..